Under 2016 hade jag som mål att göra 100 små äventyr. Jag skulle alltså på ett år göra 100 små äventyr med mina små barn. Definitionen av äventyren var att de var ”godkända” så länge de var lite mer friluftsaktiga än att leka på en lekplats. Och för att visa för mig själv att jag menade allvar startade jag redan den 20 november. Då var min dotter knappt tre veckor gammal. Sonen var 2 år och tre månader.
En lite längre beskrivning av projektet.
När jag kommit drygt halvvägs i tid hade jag en dipp, ja jag ska vara ärlig och säga att det var mer än en dipp… Men framför allt hade jag en riktigt stor dipp där jag verklig
En del av äventyren blev bra mycket mindre än min grundplan var, men en del av äventyren var också bra mycket större! Så på det hela är jag nöjd! Och ser tillbaka på 2016 som året då jag gjorde 100 små äventyr med mina barn. Och la någon slags grund för oss som familj att fortsätta göra äventyr tillsammans! För om man kan komma ut på 100 små äventyr på ett år med en drygt 2-åring och en nyfödd, ja när projektet avslutades var det ju såklart en drygt 3-åring och en 1-åring…. Ja om jag nu kom ut på dessa äventyr och både jag, barnen och sambon njöt av dem så borde vi ju kunna satsa högre framöver.
Jag vill också med detta projekt visa att det där med friluftsliv inte nödvändigtvis behöver vara så komplicerat! Eller svårt! Och inte heller så långt bort! Det räcker med naturområdet du har runt hörnet! En liten rolig grej i det hela var att när jag gjort kanske 2/3 av projektet hörde jag talas om något som var ”det nya” inom friluftslivet, nämligen att göra mikroäventyr. Att hitta de små äventyren som går att göra hemmavid. För att de helt enkelt blir av oftare än de där stora som så många går och drömmer om… Jag tyckte det var lite kul att nån hade satt ett ord på det där jag höll på med. Mikroäventyr.