7 % av projektet #100småäventyr
Jag tänker för första gången på många är avge ett nyårslöfte. Fast för att visa att jag menade allvar smygstartade jag redan den 20 november. Jag ska, tillsammans med mina barn, göra 100 små äventyr på ett år. Och eftersom jag smygstartade redan den 20 november 2015 har jag bara fram till 19 november 2016 på mig.
Eftersom barnen fortfarande är ganska små, 2,5 år och 7 veckor, så är det just de SMÅ äventyren jag vill åt. Jag har valt att definiera äventyr som allt som är mer friluftslivsaktigt än ett besök på en vanlig lekplats. Alltså även en tur för att leta pinnar, kottar och kastanjer eller för att bestiga stora backen räknas som ett äventyr.
Hur har det då gått såhär en månad senare? Jo, 7 små äventyr har vi prickat av. 7% är alltså klart. Vi har letat pinnar för att jag ville göra stora stjärnor, men då sonen hellre letade bokollon bytte vi mål på just det äventyret. Vi har också matat ankor (som inte alls var hungriga…), testat första snön, gått reflexrunda och myst vid kvällselden, kollat in trädfällning och njutit SÅ av den sällsynta men underbara decembersolen! Så med 11 månader kvar av projektet ligger vi ganska bra till. Och framför oss väntar en hel hög med roliga små (och faktiskt några stora) äventyr! Vi ska paddla kanot, åka till Hven, gå Hitta vilse-stigen, besöka 4H-gården i Lund, åka på Familjeting, åka pulka (om nu snön behagar komma tillbaka till vår del av landet…) och en hel massa andra saker! Den närmsta veckan ska vi nog mest fira jul och lite så men ett litet äventyr eller två ska vi nog kunna klämma in. Det är ju det som är så bra med de små äventyren, de behöver inte vara så stora…
Vad har jag lärt mig så långt? Att även små äventyr gör mig lite gladare! För jag tycker ju det är så gött att komma ut. Även när det regnar! Och det är på de där små regniga och blåsiga äventyren jag inser att det ÄR värt att ha bra utrustning, även om man bara är ute en timme eller två. För de plaskblöta och tunna vantarna var väldigt kalla den där gången vi matade ankorna i snöslasket! Och de där tunna ullvantarna innanför skalvantarna var väldigt sköna den där gången vi letade pinnar i ösregnet! Det insåg även 2,5-åringen… Så ett litet utrustningstips är Stadiums varma vantar för barn. De med dragkedja i sidan så man kan få på dem ordentligt. Och att faktiskt inte köpa lite för stora så de varar länge, utan att istället köpa nästan för små för om de sitter precis och ganska tight ökar chansen att barnet behåller dem på. För vi kan nog alla känna igen den frustrerade känslan av att inte kunna hålla i spadar och cykelstyren för att vantarna är för klumpiga och stora?!
Mer om varför jag startade projektet #100småäventyr kan du läsa om i mitt första inlägg i serien.
