Siri är ett år gammal

Hon är ingen bebis längre

Tiden går så himla fort. Jag hann knappt blinka innan det här första året hade gått. Inte nog med att jag är tillbaka på jobbet, i torsdags fyllde Siri liksom ett år! Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Från de första lite nervösa turerna med Siri på magen till nu då det känns så självklart att ta med henne på de flesta turer. Från att hon var en bebis till att hon är en turjente som går överallt. Siri har alltid haft lite bråttom. Hon började krypa när hon var 6 månader och tog sina första steg när hon var 9 månader gammal. När jag ser bilden nedan så känns det som en evighet sedan hon var så där liten!

Att bli förälder och hålla i sina intressen

Jag var ganska nervös innan jag fick barn. Jag var orolig att livet skulle bli tråkigare och att jag skulle behöva ge upp allt jag tyckte om att göra. Jag har dessutom alltid varit lite dålig på att släppa in folk och att öppna upp hjärtat för människor. Men inget av det där var ju något problem. Sekunden hon kom så fyllde hon ju upp hela mitt hjärta och sakta men säkert la sig allt på plats. När hon väl var här var ju allt som det skulle vara. Och friluftsliv och träning har jag lyckats få in mer än jag trodde att jag skulle. Nu när jag jobbar så är det väl träningen som blir mest lidande. Fyra pass i veckan är svårt just nu men jag kommer säkert hitta nya rutiner som fungerar. Friluftsliv känns så självklart så det fungerar än så länge. Det som har ändrat sig mest är att jag inte bryr mig lika mycket om att göra karriär längre, jag bryr mig mer om att vara med familjen och att vara ute i naturen. Och att jobba med friluftsliv på något sätt är såklart drömmen. Och att ha ett friare jobb där jag kan styra mina tider mer själv så att jag får mer tid över till Siri och återhämtning. Att ha varit på tur under ett år tillsammans med henne har gjort att jag förstår mer vad som är viktigt i livet.

Ettårskalas och fem turer på en vecka

Så med ett barn hemma och trots att jag jobbar så har jag lyckats få till fem turer, fem dagar på raken. Två skidturer på helgen med Knut och alla tre barnen där vi eldade och åt lunch ute båda dagarna.

På måndagen och tisdagen gick jag och mina kollegor på tur med barnen på jobbet (fördelen med att jobba på förskola).

I tisdags kom min mamma och hennes man till Tromsö. De kom hit för att fira Siris ettårsdag. På onsdagen tog jag med dem på en skidtur i det fina vårvädret då jag hade tagit ut några semesterdagar. Fantastisk tur! Första turen för i år i linne-väder!

Det är bra att påminna sig själv om att det går att vara ute så här mycket, bara man vill.

Och så har vi haft ettårskalas såklart! Och såklart att man får ett eget tält om man är en turjente :)

Hur blev första året med barn då?

Nej det blev inte tråkigt. Det kan ju ni som läst mina inlägg här eller ni som följer mig på instagram se. Jag har aldrig varit ute så mycket som jag varit sedan hon kom. Jag har aldrig varit på så många fjälltoppar innan som jag varit det senaste året. Jag har aldrig varit på så många skidturer förut som den här vintern.  Helt fantastiskt är det att gå med turskidorna och dra pulkan efter sig. Helt underbart är det att gå på fjället med Siri på magen. Jag blir lycklig i hela kroppen. Alla årstider har verkligen sin charm och hurra att jag bor på en så oerhört vacker plats. Och hurra för att Siri kom in i våra liv. I fredags vinkade vi hejdå till mamma igen. Det är det tunga med att bo här uppe, avståndet till nära och kära. Och så klart sliter jag med många andra saker som gör livet tungt många dagar. Men jag väljer ändå att ta mig ut, för jag vet att det är bästa medicinen för mig och jag vet att jag vill ta med Siri ut så att hon får se vilken positiv inverkan frisk luft och fin natur har på oss människor.