Fulufjället med Bob

Mamma-son-helgen till Fulufjället

Varje år så planerar jag och sonen en egen resa ihop, förra året så gick den resan till Fulufjället och Röstugorna. Jag hade aldrig varit där innan så det var lite spännande att testa något nytt. Vi skulle även besöka Njupeskär  och se om vi kunde hitta Old Tjikko.

Vi packade våra väskor och drog i väg, jag hade bokat två nätter uppe på fjället i stugorna så vi behövde inte ha tält med oss. Resan från Stockholm tog ca 6 timmar så det var ganska sent när vi kom fram till parkeringen vid naturum. Klockan var nästan 22 när vi parkerad, sen vad det 3 km fram till stugorna.

Det tog oss nästan en timme att nå stugorna, men vi hade ingen tid att passa.. trodde vi….

Från parkeringen så börjar leden upp mot fjället, vi kom ut på spången och en söt doft slog emot oss, jag är inte säker men tror det var antingen Pors eller Skvattram.. men gott doftade det. Det var en väldig vacker kväll, mycket fåglar sjöng och så bara Bob och jag. Vi stod en stund på spången och bara njöt.

Utsikten från när vi kom upp, det var väldigt brant de sista 100 metern och det kan jag säga var jobbigt, men upp kom vi. Bob som är 10 år tyckte det var en lätt match att ta sig upp, som en bergsget hoppade och klättrade han , tog gärna vägen som var lite krångligare. Han fick belöning i form av choklad!

Vi kom till slut fram till stugorna, vi hade lite för mycket kläder på oss så vi var väldigt varma. Klockan va då 23 .00 och ingen tillsynsman sågs till.. Jag började tänka om vi inte får tag i någon nyckel till stugan vart sover vi i natt då ? Vi hade ju inga sovsäckar eller tält med oss… Jag knackade på dörren till tillsynsmannens dörr och ut kommer han med tandborste i mun och pyjamas på. Tur att han inte hunnit lägga sig. Vi fick nyckeln och lade oss i sängarna och somnade.

Nästa dag så packade vi ihop matsäck och klädde på oss för att gå vägen tillbaka för att gå till Njupeskär. Bob som älskar reptiler blev helt till sig när det visade sig att nästan alla vattendrag vi gick förbi hade grodor i sig. Han fångade en och vi tittade lite på den innan han fick hoppa vidare. När vi sedan kom till ett vindskydd så ringlade en tjock och fet huggorm ut under vindskyddet.

Det va väldigt mycket folk vid vattenfallet när vi kom dit, det va en busslast med turister som fikade där. Vi åt lite innan vi gick upp för för att komma upp på fjället igen. Det va väldigt varmt denna dag, men eftersom det va väldigt mycket knott och mygg så kunde vi inte gå i t-shirt.

Vi började gå tillbaka mot stugorna, och hamnade rakt i en myr.. vi blev blöta långt upp på låren. Att hitta Old Tjikko trodde jag skulle vara svårt då jag läst många som letat efter tallen och inte hittat den, men vi hittade honom!

Våran helg började lida mot sitt slut och vi var väldigt trötta efter en dag på fjället med värmen  och eftersom det inte finns något rinnande vatten i stugorna så va bara alternativet att doppa sig i sjön kvar. Och det må jag säga det var kallt, men väldigt uppfriskande.

Efter doppet lagade vi mat och skulle försöka lägga oss, men då solen var uppe till 01.00 så var det helt omöjligt att somna, så vi satte oss i köket och läste en bok. Den stunden bara med Bob och tystnaden och utsikten lever man länge på .

Söndagen kom och vi gick ner igen, lite trötta och fulla av myggbett. Men med ett minne som bara han och jag delar. Vi stannade i Rättvik på väg hem, och vad passar att äta i Rättvik när det är sommar och varmt om inte rättviksglass.

2018 års resa blir till Gotska sandön.