– ett familjevänligt silläventyr i Skåne!
I samarbete med Landskrona stad.
I slutet av oktober fick vår lilla familj möjligheten att besöka Landskrona och ge oss ut på fisketur på Öresund.
Vi är: Alwa, 8, Kerstin 42, och Tobias 42.
Vi bor i Stockholm och tog tåget smidigt ner till Lund på ca 4 timmar på fredagen. Därefter byte till Öresundstågen och 15 minuter senare steg vi av på perrongen i Landskrona. I nordvästra delen av Landskrona ligger det gamla charmiga fiskeläget Borstahusen. Bebyggelsen består främst av låghus från sent 1800-tal och ligger precis utmed Öresundskusten. Det märks att det byggs en del i staden och att det andas framtid. Borstahusen expanderar med moderna hus som byggs i ett tydligt arv från fiskelängorna intill. Tänk att få bo så nära havet! Mitt utanför ligger ön Ven, som tillhör Landskrona stad, utkastad i sundet. Bakom kan man skymta delar av Köpenhamn och till och med Öresundsbron i söder. I andra väderstrecket gick det tydligt se Helsingborg puta fram.
Vi tog oss smidigt med stadsbuss från stationen till det som kallas Mötesplats Borstahusen som kombinerar campingplats och stugby. Intill ligger golfbanan vackert längs havet och herrgårdsliknande byggnader som bland annat rymmer restaurang. Vi blev väl mottagna av trevlig personal som gav oss en god introduktion till platsen. För oss som bor i Stockholm upplevde vi tydliga kulturella skillnader på bemötande i förhållande till vad man är vad vid i storstan. Personligt bemötande med glimt i ögat och avväpnat skämtande istället för intränade fraser och rädsla för att möta ens blick gör att man känner sig välkommen.
Vi hade bokat en stuga som kändes mer som ett hus. Två rejäla sovrum och loft. Fullt utrustat och öppet kök och soff- samt mathörna. Takfönster i flera rum som släppte in ljus samt rejäl tillhörande trädgård/uteplats med vy mot vattnet. Dessa stugor har funnits på campingen länge, men det var tydligt att det inte var länge sen de blivit uppfräschade och moderniserade.
Efter en god natts sömn och frukost gav vi oss ut på en promenad längs vattnet. En rejäl träbrygga letar sig hundratals meter ut i havet. Det är väldigt långgrunt så man förstår att den behövs. Vattnet var klart och bara ljus sandbotten. Så synd att det var lite väl kallt för ett morgondopp denna oktobermorgon. Denna del av Borstahusen är den mest norra sidan av staden och fortsatte man bara några hundra meter längs kusten så lämnar en bebyggelse och går längs kusten tills en kommer fram till tätare vegetation. Vacker slingrande stig genom växtlighet tog oss till Sandbergen som är sluttande kustsidor ner mot vattnet. Vackert och med friska salta vindar som sällskap. Denna platsen är som klippt och skuren för en 8-åring med alla stenar, pinnar, snäckor och bråte som spolats upp.
På lördagen hade vi bokat in en fisketur med Landskronabåtarna som avgick kring lunch. Det finns flera båtar som avgår ett par gånger om dagen med olika slags fisketurer. Vi hade visst hamnat på djuphavsfiskevarianten. Vår familj har begränsad fiskevana och var lite osäkra på upplägget, men vi hade i alla fall sett till att klä oss med bra vindtäta kläder och mössa och vantar. Ett tips är att ta oömma kläder som är ok att bli fiskiga och att ha ett ombyte av jacka för att slippa gå runt resten av helgen i samma. Vi åkte nog hem till Stockholm med ett lätt os av sill kring oss.
Båten vi klev ombord på hade rejäla spön placerade med en meters mellanrum längs relingen och vi fick alla varsitt spö. Vi deklarerade för killen som jobbade på båten att vi var ovana fiskare och han såg till att vi hade allt på plats och återkom ett par gånger under turen för att stämma av läget. Det var fullsatt och god stämning. Mycket kompisgäng och ett par barnfamiljer. Herrarna som stod sidan om oss hade rest ner från Göteborg över dagen. Det är fullt möjligt att ta med sig egen fiskeutrustning, men de spö och drag som ingick var lätthanterliga och agnade med ett rejält drag för torskfiske samt små fjädrade krokar för sill. Det gick utmärkt för Alwa att själv hantera spöet.
Båten körde ut till norra sidan om Ven där det enligt uppgift är 35-40 meter. Det är tydligt att det är grunt på Landskrona-sidan och att djupen finns bara ett par hundra meter från Ven. Kaptenen stannade båten på ställen där det var mer lä och där kunde alla kasta i på signal. Det tog inte lång tid förrän det nappade. Sill i mängder! Det var inte ovanligt att få upp 3-4 sillar på en gång. För oss alla var det intensivt och lärorikt att hantera spöet och att kroka av sillen. Vi var inte riktigt bekväma med att sillen låg och dog sakta i hinken. Kerstin såg till att snabbt rycka av huvudet på sillarna efter att båten åkte vidare för att stanna på nya ställen. Ett annat tips är att ta med plasthandskar att hantera fisken med, liksom kniv och något att ta med sig fisken i.
Alwa var uppe hos kaptenen och fick kolla på skärmarna för att förstå hur man via ekolod kan följa stimmen och bedöma dess storlek.
Eftersom båten drev var en farhåga att vi skulle trassla in fiskelinorna i varandras, med tanke på att vi stod på rad längs relingen. Men det hände enbart ett fåtal gånger och när det väl hände var båtpersonalen snabbt på plats och nästlade med enkelhet upp trasslet.
Efter att stannat på 6-7 olika platser och fiskat under tre timmars tid hade vi tillsammans i lilla familjen fått upp ca 35 rejäla sillar. Tiden gick så fort och ingen hann ledsna. Ingen torsk! Knappt någon på båten fick torsk. Vad vi förstod var det att kaptenen valde att lägga till på platser med lä vilket gjorde att det blev på platser där det inte var mycket torsk. På kvällen träffade vi dock ett sällskap som samma dag varit ute med en av de andra båtarna som hade stannat vid andra ställen längre från land som uppgav trovärdigt att de hade fått upp 5-10 torskar per skalle. Wow!
Efter att sakta blivit smått frusna var det skönt och gå ner under däck på hemvägen och sätta sig i soffor med värmeelement under. Det gick också att köpa välbehövligt kaffe och fika där.
På kvällen åt vi middag på Erikstorps Kungsgård som ligger i anslutning till Mötesplats Borstahusen och ett stenkast från vår stuga visade det sig. Det är en herrgårdsliknande miljö med en restaurangdel uppdelad på flera rum. Det ger en intim och avslappnad känsla. Maten vi åt var mycket god och det kändes bra att den var närproducerad och ekologisk. Mycket trevlig och professionell service. En perfekt avslutning på dagen helt enkelt!
På söndagen tog vi en lång och härlig sovmorgon. Därefter tog vi bussen en bit in mot stan för att sedan promenera runt bland lotterna på Citadellets koloniförening. Den är Sveriges äldsta och ligger vackert beläget invid Landskrona slott, som också är väl värt ett besök med sina väl bevarade vallgravar. Det var en mycket nöjd och trött familj som sen satte sig på tåget tillbaka till Stockholm. Tänk att det kunde vara så kul att semestra i en mindre stad i Skåne!
Länkar:
Mötesplats Borstahusen:https://www.motesplatsborstahusen.se/sv
Landskronabåtarna:http://www.landskronabaten.se/
Erikstorps Kungsgård:http://erikstorpskungsgard.se/#erikstorp
