Just nu är jag inne i en väldigt tänkande period. Det händer otroligt mycket. Jag byter jobb om en vecka, Siri har precis börjat förskolan och vid sidan av har jag tusen olika idéer som ligger och gror. Samtidigt fokuserar jag på att finna balans.
Alla ska bestiga Mount Everest men jag försöker bara att finna balans i livet
Är det någon annan än jag som känner så? Vi lever i en tid där alla ska optimera sig själva, alla ska bli den bästa versionen av sig själv på alla plan. Man ska vara snygg, framgångsrik, leva ett äventyrligt liv, träna, ha en lycklig familj och lyckade barn. Gärna allt på en gång och mitt i det här så ska alla bestiga Mount Everest, eller kanske inte bokstavligt talat men det känns så. Den ena cyklar jorden runt och då ska den andra cykla jorden runt två gånger eller baklänges. Vi mötte en familj i Lofoten som cyklade från Tyskland till Nordkap med sin ettåring vilket gjorde mig inspirerad. Inte inspirerad att göra samma sak, utan inspirerad att följa mina drömmar och mitt hjärta. För så tänker jag att inspiration ska fungera, den ska väcka ens egna idéer om vad en själv vill göra i livet. Alla har inte möjligheten att cykla jorden runt med sina barn, alla vill inte ens göra det. Vi har olika förutsättningar och skeden i livet att ta hänsyn till. Du kanske inte vill någonstans, utan vill vara där du är just nu, så bra! Så länge en gör det en själv vill göra.
Och jag? Jag har inget behov av ett större äventyr alls just nu. Jag försöker finna balans i livet och i vardagen. Det är ett pågående heltidsjobb och just nu är det ganska fint att få vara i nuet och andas lite. Att jag bor i Tromsö och kan ta dagsturer upp på fjälltoppar vilken dag som helst är lagom äventyrligt för mig just nu. Och jag längtar ut på tur hela tiden, både själv och med familjen.
Allemansrätten – rättigheter och skyldigheter
Och naturen då? Jo den tar faktiskt skada av att fler och fler ska bli äventyrare. Många reser runt hela världen för att se och uppleva den vackra naturen. Det skapar problem. Naturen tar skada både av att för många går på stigar och att folk skräpar ned. Sedan är det alltför många som går upp på fjäll med helt fel utrustning och med noll fjällvana. Jag förstår att fler och fler vill ut och vandra. Men glöm inte bort de nära äventyren och att faktiskt förbereda sig. (Se gärna ”alarm fjelltunga” på NRKplay). Och det blir än mer relevant att lära våra barn om allemansrätten, vilka rättigheter och skyldigheter vi har när vi vistas ute i skog och mark.
Jag lever för nära äventyr just nu med min familj. Jag försöker inspirera vår dotter att vilja vara ute och utforska så mycket som möjligt. Den här veckan har vi varit i blåbärsskogen två gånger och båda gångerna åt vi middagen ute. Magiskt.
Det blir dagens tips till dig. Ta dig ut! Kanske går du ut i skogen i morgon och letar efter svamp eller blåbär? Och kanske äter du kanske morgondagens middag ute? Eller kanske tar du en omväg hem från förskolehämtning någon dag nästa vecka?
Du kanske inte har ett fjäll bakom huset, men du har kanske en skog eller sjö. Var kreativ och gör det som passar just dig/er!
Jag hoppas på en höst fylld med tältturer, fjällturer och middagsturer i närområdet. Så medan alla ska bestiga Mount Everest (eller Kebnekaise för den delen) så fortsätter jag att försöka finna balans i livet. :)