Ibland händer det att vintern och snön även kommer till oss här nere i södraste Sverige. Och hur härligt är det inte att kunna säga till sin 2,5-åring på morgonen att ”titta E, det har snöat inatt!”… Jag gillar vinter med allt som hör därtill, nästan i alla fall. Glashala vägar kan jag gott klara mig utan, men pulkaåkning ser jag som en självklarhet när det är vinter och snö! Så då tänkte jag att stora E skulle älska detta precis lika mycket som jag! Vi samlade ihop lite vänner och deras barn och begav oss ut. Vi hade redan i fjol införskaffat en minipulka till stora E, då 1,5 år och i en liten backe här strax intill åkte han med ett stort leende på läpparna. Och hur han kan lyckas komma ihåg sånt vet jag inte men han pekade på just den där pulkan och sa ”den brukar jag ha” och pratade också om två kompisar som var med och åkte en av de två pulkadagarna förra vintern. (Tänk om man haft samma minne som ett barn!!)
Vi bäddade in lillasyster i vagnen och nästan hela turen sov hon gott i fleeceoverall, på ett fårskinn och under en ullfilt. Gottigt! På vägen hem blev det lite protester och hon fick nöjt åka bärselen istället.
Stora E satt väldigt nöjt i pulkan och tyckte det var spännande att alla barnen idag fick åka pulka istället för vagn! När han dessutom fick åka precis bredvid sin idol M var lyckan total. Ända tills första åket var slut. ICKE att han skulle åka nerför backen! Det gick inte att få honom att sätta sig i pulkan alls. Möjligen om jag lovade att inte gå uppför utan att endast dra honom på platt mark. Och tydligen är det spännande nog för en 2,5-årig skåning att få känna snön knarra under kängorna och själv dra runt sin gröna pulka medan alla andra far som dårar nerför. Kanske är det han som förstått nåt vi inte gjort…
