Efter en veckas förkylning, feber och allmän hängighet var vi så ÄNTLIGEN friska nog att ge oss ut igen. UT! Man vill ju inte annat än ut när världen ser ut såhär:
Och ut gick vi! Bara att gå i snön, andas kall luft och titta på den frusna världen är mumma för själen. Och när en dessutom ser hur spännande ens 2,5-åring tycker det är med snö som knarrar under kängorna och som täckt all mark ger det liksom en extra dimension till vintern. Vi var ute och lekte och gick en runda genom en lund. Dimma i kombination med några minusgrader hade gjort magiska förändringar på de träd och buskar vi sett så många gånger. Och trädkojorna såg helt annorlunda ut!
